syntheticdarkness

- Marilyn Manson, Great big white world

..Är sjukt trött men ändå för trött för att ens orka gå och lägga mig...

Hallå! Någon som har lika tråkigt som jag har det? Tycker att det är så värdelöst att bara vara hemma hela tiden, jag vill jobba, tjäna pengar, plugga som en dåre, vafan som hellst. Ett jobb vore nog det ultimata men det är fan omöjligt att få ett jobb så den tanken kan man ju släppa i några år framåt. Det går fan inte ens att få ett jobb på pressbyrån liksom. Tur att jag ska jobba över julen i alla fall i Ljusdal, men på grund av att det nästan är omöjligt att få fram information om hur schemat ser ut om två veckor vet jag fortfarande inte när jag kan börja/ sluta. Suger också ganska hårt. Ja, jag är pessimistisk idag.

Whatever.

..och det blev inställt. Ledsen? Ja. Besviken? Ja. Arg? Ja. Förvånad? Nej. Det är alltid samma sak, och jag orkar inte det längre. Jag orkar inte vara den 'som alltid finns där' som folk kör med. Även om det kanske är oavsiktligt så är det så det blir, för det är alltid samma sak. Guess what? Jag kommer inte finnas där nästa gång.

Hallå! Har varit hemma en stund nu, och kan ju meddela att det var äckligt kallt att gå hem >: Inte för att det är kallt kallt, men det blåser så det känns som man ska dö typ. Fikat var gott, no doubt about it. Äppelpaj och en chai latte. Gryymt :D Men nu är jag ensam hemma hela kvällen, trååkigt. Ska mysa ner mig i soffan om en stund tror jag. Tända ljus, enligt facebook ska man tända ljus idag för någon man saknar. Jag tänder för alla människor jag inte har kvar i mitt liv, men även för de jag har men ändå inte har. Det sistnämnda är nog nästan det jobbigaste. Att sakna någon som finns, som man träffar. Men ändå så finns de inte så som jag vill. En ängel till er. <3

Hallå!.. Det går inte alls bra med rapporten, jag har så sjukt ont i magen ): Inte roligt. Kan inte ens minnas att jag haft såhär ont förut. I vanliga fall är jag inte den som direkt gnäller om jag mår dåligt, snarare tvärtom, men nu är det fan inte roligt att vara Emily. Men jag har hunnit göra lite grann i alla fall, innan jag var tvungen att ge mig; jag har skrivit ett syfte med rapporten och jag har hittat mycket i böckerna om Bipolär sjukdom, plus att jag har hittat vetenskapliga artiklar. Så lite har jag ju gjort. Men som sagt, inte mer just nu. Kanske ikväll om det ger med sig. Tyck synd om mig, snälla gör det!

Hörs lite senare, ha det bra! (:

You don’t want me, no
You don’t need me
Like I want you, oh
Like I need you

And I want you in my life
And I need you in my life

You can’t see me, no
Like I see you
I can’t have you, no
Like you have me

And I want you in my life
And I need you in my life

You can’t feel me, no
Like I feel you
I can’t steal you, no
Like you stole me

And I want you in my life
And I need you in my life

Hallå! Har just tagit en låång dusch. Jag tycker inte om att duscha, jag tycker att det är jobbigt. Gruvar mig i flera timmar innan jag ska duscha, haha. Som jag sagt tidigare gör inte det att jag inte duschar, det tar bara mer energi än andra saker. Kom även på nu en av orsakerna till varför jag tycker att det är så jobbigt; när jag duschar så på något vis så tänker jag alltid på allt då. Hur livet ser ut, vad som är bra, vad som är dåligt. Oftast på det jag tycker är dåligt, och sånt jag inte kan hantera i vanliga fall. Saker och tankar jag stoppar undan i vardagen för att jag inte orkar ta tag i det, det kommer när jag duschar. Och idag var det väldigt jobbigt faktiskt.

Fredrik för mer än gärna komma hem nu, så jag får lite sällskap. Sen måste jag ju göra någon middag också.. palla (x 

Hallå! Vilken kaos det blev igår, haha. Skulle till psykologen i Hudik, och jag trodde att det var klockan tre, men det var redan klockan elva igår morse. Så var tvungen att kliva upp och stressa iväg, typ- däärför jag inte skrivit nåt :D Och veeeet ni dååå?! :D Min (f.d) psykolog bedömde att jag är tillräckligt bra för att inte behöva fortsatt psykologkontakt! Haha, kan ni fatta? :D Knappt att jag kan alltså! Har träffat psykologer hit och dit, en period en gång i veckan, i fyra år! Känns så sjukt bra! :D Så nu har jag bara läkarkontakt, men så länge jag äter medicin måste jag ju ha det. Ingen dietist behövs heller längre! Känns som om det här blir jättebra! :D

Och det verkar inte bli något halloweenparty ikväll, så det blir filmkväll med projektorn istället. (: Men nu är det kaffe som står på tur!

..Gah! Är jätteirriterad just nu, kollar nämligen på Debatt på 1:an. Det är om att läkare vägrar göra abort, för att de tycker att det är fel. Jag blir verkligen arg när jag hör en av dem som är där och pratar, han säger rent ut att hans personliga värderingar måste få komma före det lagen säger. Om han tycker att det är jättefel med abort, så kommer han vägra kvinnan abort. EN LÄKARE KAN INTE NEKA EN KVINNA VÅRD PGA PERSONLIGA ÅSIKTER. Det står i Hälso och sjukvårdslagen, ffs. En läkare kan alltid säga vad han tycker, men valet står hos patienten. Palla att Sverige har sjunkit så lågt att man börjar vägra abort.


Nää, arg jag blir.

Hejhej! Min jäkla huvudvärk vägrar ge sig. >: Inte roligt. Filmen var ganska bra, om man bortser från att Miley inte alls kan spela (x Höhö. Men nu ska jag kika på en serie på Kunskapskanalen som heter Inferno, de har intervjuer och liknande med människor som är psykiskt sjuka. Ikväll ska det vara om en tjej med hallucinationer, har jag för mig. Förra veckan var det om bipolär sjukdom, missade det men kollade på internet idag. Kändes ganska skrämmande, det hade kunnat varit jag om jag inte fått hjälpen när jag var så ung (shit vad gammal jag låter). Fick diagnosen bipolär sjukdom november 2008, och vissa säger att det bara är en börda att få diagnoser men för mig har det hjälpt jättemycket. Nu vet jag liksom, jag vet vilka symptom jag ska kämpa emot och vilka tankar som "inte är mina". Visst, jag kanske inte alltid kommer kunna klara mig på den medicinen jag äter nu, eftersom jag ätit den i snart två år så kommer jag nog bli mer och mer immun mot den, men just nu är den vad jag behöver för att klara mig.

Hur som, way out of track, så ska jag kika på det nu!

(kolla på förra avsnittet här)

Hallå! Jag är verkligen dålig på att äta när jag är ensam, jag fattar inte varför det blir så, men jag äter nästan inte alls när jag är ensam. Visst, det är inte medvetet vilket självklart är huvudsaken, och faktumet att jag är medveten om att jag ätit dåligt är också positivt. Måste bli ändring på det, jag vill inte få in en fot i den cirkeln igen, inte alls. Har just ätit en liten skål med gröt, och när jag gick till köket insåg jag även att jag verkligen borde diska. Haha. Det får vänta till imorron!

Nej, jag kan inte riktigt släppa det där med maten, det är nästan som ett personligt nedslag. Jag måste måste måste sköta maten bra. Äta enligt mitt gamla matschema.

Har hur som kikat på Idol, men nu ska jag nog gå och lägga mig. Ha en fortsatt bra fredagskväll! (:

..Iih, den där jobbiga paniken med att jag verkligen behöver ett helgjobb har liksom kommit tillbaka, I need it! Now! Alltså bara ett par extra tusenlappar per månad skulle göra sådan stor skillnad, och det är inte direkt så att jag sitter varje kväll och pluggar ihjäl mig. Tid finns det, utan tvekan! Måste fixa CV imorron, och sedan på fredag får jag fasiken ta mig ut på stan med Karima och dela ut till allt och alla som är intresserade. Jäklar anamma! :D

Nää, göra en kopp té och se om jag hittar något på internet som man kan söka.. Hörs lite senare!

Hejhej! Sitter just nu och kollar på Oprah, det handlar om några killar som blev adopterade men i familjen så fick de ingen mat så dem svalt. I flera år. Bara att höra om det får det att vändas i magen på mig, hur kan man göra så mot barn? Känslan av att svälta är någon som ingen borde behöva uppleva, och att dessutom bli vägrad mat i en fosterfamilj. Usch! Kan inte beskriva vilka känslor som bubblar upp, och ingen som inte har upplevt svält vet hur det är.

Ska kika klart på detta, sen ska jag nog ta tag i disken och dammsuga..

Trött, ont i huvudet, börjar känna att jag är ute på väldigt djupt vatten. Ni vet sådär, när man själv är så pirrig och hoppfull så man inbillar sig en massa saker, och missar helt alla signaler som visar åt andra hållet? Japp. That's me. Fast att jag vet det, så fortsätter jag att inbilla mig, hoppas. För man vet ju aldrig, kanske kanske.

Hallå (: Tänk att mot kvällen blir jag alltid liksom lite nere, orkar liksom inte hålla humöret uppe. Är det bara mig det är så för? Som om verkligheten hinner ikapp mig på kvällen, och oftast är det inte riktigt det jag vill. Eller, jag vet inte. But I do know this; nu går jag och lägger mig i sängen med en bok tills jag somnar. Hörs imorron.

I'm falling,
Watching as you're hurting
I'm down here I'm on my knees
How can I survive?
And you turn to me and promise me you're ready
And tell me you'll be waiting on the other side

Hm, jag hade tänkt ut värsta jättebra att skriva, men nu när jag väl sitter här så kommer det ingenting. Vad ska jag säga? Pendlar mellan att vara riktigt trött, glad, pirrig, fundersam, osäker, förvirrad.. och ja, typ alla sånna känslor. Jag måste utgå från migsjälv, vad jag vill och vad som får mig att må bra. Eller hur? Jag brukar alltid säga "i slutändan är det migsjälv jag ska leva med, ingen annan". Och så är det ju. Någonstans måste jag börja, om den ena eller andra ändan är rätt vet jag inte, det märks allt eftersom. Antar jag. Ännu en lördag åt funderingar och tankar hit och dit. Börjar bli trött på det nu.

Hm, det känns som om jag bara stampar på samma ställe, jag blir så förvirrad. Ena dagen känns det som om jag bara gör bort mig och borde ge upp tanken på att det kanske kunde finnas något, nästa dag känns det jättepositivt och spännande. Och detta gör mig galen, att inte veta, att inte förstå hur jag ska tolka allt, vad jag ska säga, vad jag ska göra. Jag blir frustrerad. Riktigt frustrerad.. Jag vet vad jag vill, men jag är verkligen rädd för att jag bara gör bort mig.